Tågresetankar.
Uppe i ottan imorse för att tåga ner till Jönköping, kan inte riktigt avgöra om det går fortare än att flyga men det känns bättre. Skall jag hinna ut till Arlanda och bittitidigt plan så måste jag ändå upp runt 5 så det är lika illa vilket. Känns OK att göra en liten miljöinsats. Största problemet är att jag ganska så lätt somnar till framför datorn när jag sitter och jobbar vilket inte är så himla bra.
Faktiskt väldigt mycket folk på tåget både ner och hem vilket ju är bra. Tåg är att se massor av människor inneslutna i sig själv, inte ofta jag ser att nya kontakter knyts trots att resan ibland sträcker sig över timmar. Inte heller jag är bra på det mest tacksam att få sitta själv och studera andra.
Har haft 2 dagar med jobb hemifrån vilket är en lyx som jag inte haft på länge, känns nästan ovant att sitta på vårt lilla kontor.
Dottern har ett hemarbete där hon intervjuar mig om vad jag gör för att må bra(tror att det var sånt hon frågade om) Jag grunnar faktiskt på det ibland, med allt mitt jobb så borde jag sitta som en bitvis ihjälsmackad fluga på en vägg och flämta efter luft men på något vis så håller jag en viss distans. Jag försöker verkligen att inte oroa mig för imorgon utan bara vara idag. En del kvällar när jag skall somna så är det fullt spinn i huvudet och då krävs det verkligen att fokusera på något annat. Hur enkelt som helst..heller inte! Jag brukar försöka tänka på en röd boll.
Hur kommer det sig att det är så svårt att vara rättvis förälder? Hur jag än gör så blir det aldrig millimeterrättvisa men skall det bli det? Nej , jag tycker inte det för det är en omöjlighet, livet i sig självt är ju inte millimeterrättvist så det är väl lika bra att dom lär sig på en gång. Det viktigaste tror jag är förmågan att be om ursäkt när man gjort fel.
När tåget kommer till Stockholm kl 18:40 så skall jag åka till KImama och ta med 2 stora Nigiri hem, ungarna får MC donalds mat så blir dom glada. Man kan inte vara en fantastisk mamma alltid, hämtmat är en gudagåva ibland.
Tjillevipp........Erika
Faktiskt väldigt mycket folk på tåget både ner och hem vilket ju är bra. Tåg är att se massor av människor inneslutna i sig själv, inte ofta jag ser att nya kontakter knyts trots att resan ibland sträcker sig över timmar. Inte heller jag är bra på det mest tacksam att få sitta själv och studera andra.
Har haft 2 dagar med jobb hemifrån vilket är en lyx som jag inte haft på länge, känns nästan ovant att sitta på vårt lilla kontor.
Dottern har ett hemarbete där hon intervjuar mig om vad jag gör för att må bra(tror att det var sånt hon frågade om) Jag grunnar faktiskt på det ibland, med allt mitt jobb så borde jag sitta som en bitvis ihjälsmackad fluga på en vägg och flämta efter luft men på något vis så håller jag en viss distans. Jag försöker verkligen att inte oroa mig för imorgon utan bara vara idag. En del kvällar när jag skall somna så är det fullt spinn i huvudet och då krävs det verkligen att fokusera på något annat. Hur enkelt som helst..heller inte! Jag brukar försöka tänka på en röd boll.
Hur kommer det sig att det är så svårt att vara rättvis förälder? Hur jag än gör så blir det aldrig millimeterrättvisa men skall det bli det? Nej , jag tycker inte det för det är en omöjlighet, livet i sig självt är ju inte millimeterrättvist så det är väl lika bra att dom lär sig på en gång. Det viktigaste tror jag är förmågan att be om ursäkt när man gjort fel.
När tåget kommer till Stockholm kl 18:40 så skall jag åka till KImama och ta med 2 stora Nigiri hem, ungarna får MC donalds mat så blir dom glada. Man kan inte vara en fantastisk mamma alltid, hämtmat är en gudagåva ibland.
Tjillevipp........Erika
Kommentarer
Postat av: emelie
du är ALLTID en fantastisk mamma! :)
puss
Trackback
