Det viner runt knuten.

Sitter på landet och hör hur huset knakar, vinden är inte nådig men huset står på en stadig grund från början av 1900 talet. Tänk om hus kunde tala, vilka människoöden det skulle kunna berätta om, glädje och sorg blandat på ett sätt  som ingen människa kan regissera.
 Vi hade regn häromdagen, det formligen vräkte ner och lämnade efter sig en fantastisk doft av natur. Finns ingen parfym i världen som kan mäta sig med den doften. Efter ett häftigt regn så kommmer en vacker afton och det var ingen undantag denna kväll. Hösten är en fantastiskt vacker årstid med allt som den bjuder på, vackra färger, dramatik, värme och väta. 

Vi hamnade famför tvn igårkväll och såg stjärnor på is, fantastiskt imponerad av att dom vågar kliva ut på isen utan att ha tränat tusentals timmar, det gör ju så ont att slå sig. Programmet som sådant var ingen höjdare och de två käcka programledarna som envisas med att vara på efternamnsbasis med varandra var lite väl intetsägande. Maken kommentar var, vi behöver väl inte se på detta igen..................
Vi avslutade kvällen med att se på riktiga stjärnor, vi klädde oss varmt, drog fram solstolarna och fällde dom så långt bak det bara går, släckte utebelysningen och njöt av skådespelet. På landet så är det så mörkt så antalet stjärnor är otroligt, oöndligt. Att sitta och se vintergatan är stort och att fundera över vår framtid  är en oändlig och smått skrämmande tanke. Vi såg några fantastiska stjärnfall innan vi så småningom kröp till kojs i den totala tystnaden som omgärdar en på landet.



Tjillevipp..................................Erika

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0