Innebandy eller att uppföra sig.
Inte konstigt att det finns huliganer i världen, det är ju så att barn gör inte som vi säger utan som vi gör och när föräldrar kan sitta på läktaren och skrika otrevligheter till tonårstjejerna som spelar så känns det väl som om det är OK att göra så.
Inte konstigt att ungar växer upp med en aningen snedvriden inställning till hur man förhåller sig till sin omgivning. Snällhet och omtanke tror jag är ett väldigt underskattat begrepp och den här inneboende rädslan att våga reagera på ett sätt som inte förväntas. Så länge vi bemöter vrede med vrede arrogans med arrogans bitterhet med bitterhet så kommer vi inte så långt. Om vi bara kunde lära oss att ta ansvar för vad vi själva gör och strunta i hur andra beter sig mot oss så är mycket vunnet. Det är ju så lätt att bli skogstokig på den där idioten som trängde sig före i bilkön men vad vinner jag på det? Tror på förmågan att förlåta= låta före, viktigt också att lära sig att be om ursäkt när vi gör något tokigt.
Ett exempel, Om jag trampar någon på foten så kan jag ju säga förlåt men det innebär ju att jag ber den andra personen ta ansvar för vad jag gjort fel! Jag ger ju dessutom den personen en möjlighet att säga nej, jag tänker inte alls förlåta dig och så får ju jag gå runt och känna mig lite oförlåten. Om jag däremot säger ursäkta mig så har jag ju aktivt bett om ursäkt för mitt beteende och då spelar det ju inte så stor roll om personen ifråga inte vill förlåta det blir ju den personens "fängelse" Kanske låter lite flummigt men jag tror stenhårt på detta. Jag hade en diskussion med min kära bror om detta och han tyckte inte att det var någon skillnad på att be om ursäkt och arr be om förlåtelse men se det tycker jag, skulle vara väldigt kul om någon kunde tänka sig att kommentera detta så att jag får fler åsikter.
Jag tror också att det är viktigt att lära sig att förlåta, att inte gå runt och vara långsint, det känns ju så himla mycket bättre efteråt och det innebär inte nödvändigtvis att vi måste älska personen som gjort något fel vi förlåter händelsen för att vi själva skall gå vidare och må bättre. Det är ju hur trist som helst att gå runt och vara långsint och småtjurig.
Livet är alldeles för kort för att vara tjurig och grinig, tar man dagen med ett litet smile så somnar man bättre på kvällen.
För er som undrar så är det en genuin inställning jag har, förvärvad från livet och händelser längs vägen både bra och dåliga händelser men framför allt så är det mina händelser och mitt ansvar att förvalta dom.
Tjillevipp.....................Erika
Inte konstigt att ungar växer upp med en aningen snedvriden inställning till hur man förhåller sig till sin omgivning. Snällhet och omtanke tror jag är ett väldigt underskattat begrepp och den här inneboende rädslan att våga reagera på ett sätt som inte förväntas. Så länge vi bemöter vrede med vrede arrogans med arrogans bitterhet med bitterhet så kommer vi inte så långt. Om vi bara kunde lära oss att ta ansvar för vad vi själva gör och strunta i hur andra beter sig mot oss så är mycket vunnet. Det är ju så lätt att bli skogstokig på den där idioten som trängde sig före i bilkön men vad vinner jag på det? Tror på förmågan att förlåta= låta före, viktigt också att lära sig att be om ursäkt när vi gör något tokigt.
Ett exempel, Om jag trampar någon på foten så kan jag ju säga förlåt men det innebär ju att jag ber den andra personen ta ansvar för vad jag gjort fel! Jag ger ju dessutom den personen en möjlighet att säga nej, jag tänker inte alls förlåta dig och så får ju jag gå runt och känna mig lite oförlåten. Om jag däremot säger ursäkta mig så har jag ju aktivt bett om ursäkt för mitt beteende och då spelar det ju inte så stor roll om personen ifråga inte vill förlåta det blir ju den personens "fängelse" Kanske låter lite flummigt men jag tror stenhårt på detta. Jag hade en diskussion med min kära bror om detta och han tyckte inte att det var någon skillnad på att be om ursäkt och arr be om förlåtelse men se det tycker jag, skulle vara väldigt kul om någon kunde tänka sig att kommentera detta så att jag får fler åsikter.
Jag tror också att det är viktigt att lära sig att förlåta, att inte gå runt och vara långsint, det känns ju så himla mycket bättre efteråt och det innebär inte nödvändigtvis att vi måste älska personen som gjort något fel vi förlåter händelsen för att vi själva skall gå vidare och må bättre. Det är ju hur trist som helst att gå runt och vara långsint och småtjurig.
Livet är alldeles för kort för att vara tjurig och grinig, tar man dagen med ett litet smile så somnar man bättre på kvällen.
För er som undrar så är det en genuin inställning jag har, förvärvad från livet och händelser längs vägen både bra och dåliga händelser men framför allt så är det mina händelser och mitt ansvar att förvalta dom.
Tjillevipp.....................Erika
Kommentarer
Trackback
