livsval

Äntligen så fick vi till det, Eva och jag träffades för en lång promenad på Djurgården och det var på tiden. Vi har inte setts på över 1 år och det är inget annat än skamligt. Varför tar jag mig inte tid och umgås med en människa som får mitt hjärta att le och mungiporna att ständigt sträva mot himlen?

Jag fick ett jättefint hjärta som värmer och värmer, Eva har gjort det själv himla snyggt. Det är en speciell känsla med vänner som bara finns i en och värmer en så otroligt mycket.
Tack för att du finns Eva, ledsen om höfterna tog stryk av lång promenad men det var en kanonskön promenad.

Tjillevipp....Erika