Känns inte som förr

En tågresa har inte riktigt samma känsla som förr, jag tror att det har något med spåren att göra. Det är skarvarna som saknas, eller i allafall känslan när man åker över dom tdrum,tdrum, tdrum en smått meditativ känsla som man kände förut. MIn pappa jobbade på SJ så när vi var små åktes det mycket tåg, mamma och pappa kom från Göteborg så vi åkte och hälsade på släkt ett par gånger om året, tdrum, tdrum, tdrum.....brorsan och jag hade åtskilliga timmar på oss att reta ihjäl varandra (och mamma) varenda utrymme på tåget utforskades.

Nu sitter jag på min plats och faller i fällan att jobba, utnyttja tiden som det så vackert heter.Det bästa vore ju att utnyttja tiden till att sitta och förlora sig i det förbirusande landskapet och berusas av tiden som finns som jag kan ha bara till mig själv. Solen skiner på snötäckt landskap, typiskt vårväder där det ena dagen lockar till att sitta med solen i ansiktet och nästa morgon är bitande kallt och snö. Fast nu på tåget så föredrar jag snön för det ser så vackert ut i solskenet. Mjukt och varmt i hjärtat och stilla och rofyllt i sinnet. Livet är för det mesta väldigt gott.

Tjillevipp......Erika

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0