Vad gör man inte,

för att jaga bort känslan av gråmulen och tråkig söndag. Vi gick ner till havet för att grilla. En ryggsäck med ved och en med mat, kaffe  och en skvätt cognac. Det småduggade när vi gick ner så känslan var väl inte helt positiv men faktum är att det slutade straxt efter det att vi ursäkta, maken gjort upp eld.

Det är något besynnerligt njutningsfullt i att utmana naturen ger så himla mycket bränsle för själen. Satt i solstolen och sippade på lite cognac livet är en njutning det handlar så mycket om att ge sig tillfällena. MIn man tyckte att jag var lite knäpp igår när jag föreslog utflykten men snäll som han är så gick han med på det och han njöt också.


Svanar, sång, havsörn, storskrakpar och knipor förgyllde utsikten. Det är en ynnest att få ta del av allt detta och att faktiskt ta in det, många av oss rusar genom livet som om vi var ute i sista stund och då hinner man inte med något. När jag dör så vill jag känna att jag hunnit med att vara, trots att jag jobbar som en iller så ger jag mig tid till varandet och det är mitt livselexir. Varandet behöver inte vara stort, det kan vara att stanna upp ibland och bara känna att man andas, in och ut in och ut och faktiskt känna hur det känns.
Shoppa älskar jag men det är ju inte vad som ger en bestående glädje. Min glädje kommer när Emelie och Felix spontankramar mig och säger att dom älskar mig, när Roger smyger upp bakom mig och pussar mig i nacken och säger I love you like mad. Mina vänner som jag tyvärr inte ger den tid som jag egentligen vill är också en själsföda som är så viktig. Resten är bara grädde på moset men den grädden är ju viktig.


Jag kan gå precis vart jag vill, det är en alldeles fantastisk känsla.

Tjillevipp.....Erika

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0