livsval

Vart tar tiden vägen egentligen, ju äldre jag blir desto fortare upplever jag att tiden flyger förbi. Det är inte precis så att jag tycker att jag inte hinner med för det gör jag utan det är mer upplevelsen av försvinnande dagar som förbryllar.

Jag är inte rädd för att dö för det är ju något som är oundvikligt men jag vill ju självklart att det skall ske så långt bort i tiden som möjligt. Jag undrar om det är den relativa närheten till döden ett tidsbegrepp som blir kortare för varje dag som gör jag undrar om det är den känslan som gör att det känns som om dagarna rinner förbi.

Nog om döden, jag lever och mår otroligt gott. Det är fredag kväll, brasan sprakar, ett glas bubbel är upphällt, maken sitter bredvid och livet kan inte vara bättre. Skulle vara att ha barnen här men dom njuter ju och har det kanon så det räcker gott för mig. Att veta att dom mår bra är en lisa för själen.

Tjillevipp............Erika