Att vänta på döden.
Livet ger oss många märkliga upplevelser dom flesta är väldigt bra och positiva alla ger oss kunskaper för livet. Jag har varit i England några dagar, min svärfar ligger för döden så Roger har varit här längre och jag kom i torsdags. Svärfar har pankreas cancer och det är inte en cancerform som är så lättbehandlad speciellt inte hos gamla människor.
Peter har ynnesten att få vara hemma, sjukvården fungerar bra med hjälp som kommer 3 ggr per dag(började idag) och frivilligorganisationer som kan komma och sitta både dag och natt om det behövs. Rogers syster har tagit det största ansvaret eftersom hon bor här och nära föräldrarna men Roger har varit över en hel del, 2 veckor. Men det tar på krafterna att se en älskad människa tyna bort och inte veta vad som händer och när det tar slut. Vi skall åka hem idag och det är svårt för Roger att säga hej och åka med vetskapen att det nog är sista gången han ser sin pappa. Det är svårt att ha ett liv som kräver engagemang och inte ger utrymme för att vara där man kanske mest av allt vill vara.
Tänk så viktigt det är att prata med varandra medan vi har chansen, inte lämna saker outforskade eller osagda men tänk så svårt det är att komma ihåg att göra det när allt är som det skall och alla är friska.
Rent generellt så måste vi nog bli bättre på att se varandra för vad vi är och låta oss vara olika inte jämföra oss utan bara vara dom vi är. Vi måste också komma ihåg att säga till varandra att vi älskar dom, tycker om dom, ursäktar dom eller hoppas att dom förlåter oss om det behövs.
Blev ett litet konstigt inlägg men så kan det vara ibland.
Tjillevipp....................Erika
Kommentarer
Trackback
