Stjärnfall
Finns många olika sorters stjärnfall, en del gör säkert ont både själsligen och i kroppen men det fall jag tänker på är det på vårt ofantliga himlavalv. 2 kvällar i rad så har vi stått ute i mörkret och tittat på alla dessa stjärnor och planeter som omger oss i natten att stå och med blotta ögat se vintergatan är mäktigt. Tanken på det liv som säkerligen existerar både här och där i rymden kittlar en aning.
Så får jag ibland möjligheten att beskåda ett stjärnfall och det är alltid samma spännande känsla i magen. Undrar om det beror på att mamma alltid sa att om man ser ett stjärnfall så får man önska sig vad man vill. En hisnande tanke, tänk om det slår in, vad jag vill. Har med åldern börjat önska mer realistiska (tråkiga) saker men det känns ändå bra. När månen är ny skall man niga 3 gånger och så får man önska sig något, jag kan inte låta bi att niga när månen är ny, det sitter i ryggmärgen men det känns bra det också.
Drömde förresten om mamma häromnatten. Det är andra gången sedan hon dog (10 år sedan) som jag drömmer om henne och det är lite tråkigt. Drömde att jag pratade med henne på telefon och frågade hur hon mådde, sådär svarade hon så jag sa att jag kommer över. Sen pep någon sorts larmsignal i sovrummet så jag vaknade och fick aldrig drömma klart.
Tråkigt.
Drömmar är bra men dom blir färre med åren för mig eller så är dom lika många bara det att jag inte kommer ihåg dom, vad vet jag. Vet bara att jag "pratar" med mamma varje vecka, ja så där inne i huvudet ni vet diskuterar och berättar lite om vad som händer och sker. Knäppt kanske men det känns helt OK för mig.
Tjillevipp...........Erika
Kommentarer
Trackback
